This post was originally published in 2009, prior to my current adventure

NNNNEEEEEEEWWW YYYYYOOORRRRKKK!!!!

THE ESCAPE is in NEW YORK CITY!!!!! Här kommer det planlagda euforiska inlägget från städernas stad. Strax efter 11 lokal tid cyklade jag idag med glädje-skakiga ben och tårfyllda ögon upp på Brooklyn Bridge med Manhattan's makalösa skyskrapor framfor mig. Att plita ner dessa rader är en prestation i sig då det är svårt att samla tankar och känslor från dagens högst ofattbara och overkliga händelse. Jag är FRAMME. Det kan skrivas men inte greppas.

4-nov-09-106.jpg

Drygt 3 dagar har gatt sedan slutspurten inleddes och THEESCAPE.se uppdaterades. 150 km utanför NYC började fler och fler filer och bilar adderas till de tidigare ödsliga landsvägarna. Det är ett mindre mirakel att jag nått mitt slutmål istället för grav eller sjukhussäng. Vardagsstressade och aggressiva NY-trafikanter klargjorde många gånger med gester, långfingrar och tutor vad de tyckte om långdistanscyklisten. Jag kände mig som kusinen från landet som aldrig sett en rulltrappa när jag vinglade mellan SUV's och lastbilar i asfaltsskogen.

4-nov-09-014.jpg
4-nov-09-039.jpg4-nov-09-028.jpg4-nov-09-025.jpg4-nov-09-107.jpg

Igår vid lunchtid satte jag blicken i New York's skyskrapor för första gången. Efter en seg uppförsbacke i New Jersey saktade jag in samtidigt som jag lyfte huvudet. Att se höghusen bryta horisonten, samma horisont som så många gånger varit oändlig och hjälplöst långt borta, var en förlösande känsla utan dess like. I diket, intill den 5 filiga motorvägen, skrattade, skrek, grät och hoppade jag ut min glädje.

4-nov-09-035.jpg
4-nov-09-083.jpg4-nov-09-066.jpg4-nov-09-053.jpg4-nov-09-049.jpg

Igår kväll positionerade jag mig på ett sunkigt litet hotell på Staten Island, cirka 15-20 kilometer från Manhattan. Efter en sömnlös natt med blick i taket och knut i magen flög jag upp när solen smugit fram, packade på cykeln för sista gången och satte fart mot Brooklyn, bron till Manhattan och officiell målgång. 10:00 satte jag mig på en solig uteservering, ett par hundra meter från bron för att ladda och filosofera. I NYC bor för stunden mitt Indiska ressaällskap Julia och på besök är Louise och Paula som är gemensamma vänner fran Stockholm. 10:55 vibrerade mobilen och texten meddelade om att 3 tjejer nu stod mitt på bron och inväntande den kontinentkorsande cyklisten. Ett svall av extas gick genom kroppen när jag satte mig på sadeln och började trampa.

4-nov-09-104.jpg

Här följer ett kort kapitel av mitt liv som kommer att sitta som en tatuering i minnet. Med 20 månader genom 41 länder och 5000 kilometer Nordamerikansk kontinent bakom mig möttes jag utav 3 vinkandes och hoppandes tjejer, en magisk skyline på nära håll och en nyuppkorkad champagne.

Ett kapitel, en episod, ett avsnitt, en stund av total obeskrivlig lycka.  

Comments

Featured posts