This post was originally published in 2009, prior to my current adventure

SEAGULL AND GRIZZLIES!

Under februari 2009 trampade jag dryga 1000 km mellan Picton och Invercargill pa Nya Zeeland's sydo. Warm up. Redan da fanns planer pa att korsa Nordamerika pa tva hjul men resan pa Nya Zeeland var mitt forsta mote med langdistans cykling. Mangder av erfarenheter lades till i kontoret. Forutom rent praktiska detaljer som att inte konka runt 15 kg pa ryggen kom jag att forsta att cykling ar ett fenomenalt men isolerat satt att resa pa. Pa NZ var mestadels får, men aven kor, mina samtalspartners. Det kandes idiotiskt att prata med boskap sa i USA har losningen blivit att silvertejpa fast "Måsen", eller "Seagull" som han kallas har i staterna, pa styret. Min trogne van, troligtvis varldens mest beresta mus, har varit ett lysande resesallskap de senaste 18 manaderna men under de inledande 2 veckorna pa sadeln har han varit extra viktig.

adadadggg.JPG

Manniskan ar ett flockdjur och dagar dar ditt enda sprakmassiga utbyte ar med expediten pa Burger King kan bli latt pafrestande. (Subway ar en battre restaurang rent socialt da de fragar vilket brod man vill ha, om mackan ska vara grillad, vilket kott, vilken sas, vilka gronsaker och avslutningsvis om man vill ha salt, peppar och vinager.) Pa NZ var kassan fortfarande valgodd och jag valde att betala for boende varje natt. Detta gav mojligheter att vara social. I USA har jag hitintills taltat flera natter. Ofta otroligt vackert och rogivande men aterigen, ensamt. De narmsta 2-3 natterna i Yellowstone kommer att bli i mitt talt men i nationalparken kommer jag ocksa fa sallskap av bisonoxar och grizzlybjornar. Jag och mitt mjuka resesallskap fortsatter kampa for att komma hem. Imorgon tar aventyret oss soderut, till Wyoming och vulkanaktiva Yellowstone National Park!

/Erik

Comments

Featured posts