This post was originally published in 2009, prior to my current adventure

The Yellow Sign.

New Zealand, Oceania

The yellow sign from hell. Den trekantiga gula skylten som blivit en trend i mina mardrommar. Motivet, en svart bil i en nastintill vertikal uppforsbacke. Retsamt tydligt placerad sa att inte bilisterna som dundrar forbi i 130 ska missa att kommande x kilometer eventuellt behover koras pa en lagre vaxel. Bilisten byter 5:an mot 4:an. Cyklisten, idioten, jag, byter vaxel 18 mot vaxel 2.

Djupt andetag... Nej det har gar inte, jag behover vatten.

Ok, nu kor vi... Kanske ett apple forst! Ryggan aker av, applet flyger fram och jag far ytterligare nagon minut att samla kraft. Ok! Komigen nu!!

250 mtr: Flaset, svetten och en antydan till fattigt syresatta ben.

400 mtr: Det tar ALDRIG slut!!

1300 mtr: Backen flackar ut, inte mycket kvar. NUUU KOOR VI!!!!

Jag behover inte bromsa utan slutar bara trampa, satter ner tva mjolksyre-skakiga ben pa marken och slapar upp mig sjalv pa en liten kulle. Utsikt:

imgp1912.JPG

Jag lutar mig tillbaka mot ryggsacken som jag slangt pa marken och borjar knapra pa ett par "sura ormar".

Lika mycket som jag hatar den gula skylten innan uppforsbacken, lika mycket alskar jag den aningen modifierade gula skylten som varnar for en kraftig nerforsbacke val uppe pa toppen.

/Erik

Comments

Featured posts