This post was originally published in 2009, prior to my current adventure

WELCOME HOME.

Around the World, Europe, Sweden

(Försenad fortsättning på "THE LAST FLIGHT")

"SURPRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISE!!!! I en källarlokal på söder hade ett 40-tal bekanta och saknade ansikten samlats för att skrämma livet ur mig. Ett våldsamt glädjerus gick genom kroppen när föraningen om att jag inte varit bortglömd bekräftades"

Jag gick inte många steg på svensk mark innan jag vart omfamnad av mina underbara föräldrar. Min far hade, med hjälp av kontakter på Luftfartsverket, lyckats trockla in hela familjen och ett par kompisar bakom säkerhetskontrollen. Oväntat nog stod de därför redan vid min gate när jag trodde att jag hade ytterligare ett par minuter att samla tankarna. Där var dom. Där stod familjen. Jag var hemma. JAG KLARADE DET. Cirkeln var officiellt sluten när jag joggade igenom "MÅL-skylten" som mina vänner fixat ihop med ett skynke, ett par pinnar och lite sprayfärg. Efter vackra nationalsångsstämmor, skratt och ett fyrverkeri av varma och trygga omfamningar "stämplades" jag, med svenska flaggan om axlarna, åter in i mitt hemland.

yfajfkjsaedbj.JPG
faegae.JPG

Ovan; Mamma och jag.

Enligt min högst kluriga fader skulle vi nu äta middag på en restaurang på Söder. Med mycket annat i tankarna tänkte jag inte mer på det. Resan från Arlanda var fylld av kära återseenden och att långsamt åka över Västerbron och blicka in mot Stadshuset och Gamla Stan i den mörka och dimmiga novemberkvällen var en magisk känsla. Aningen fundersam, var jag, när vi gick in i den lilla lokalen som på få sätt såg ut som en restaurang. Jag leddes ner för trappan och långsamt klickade hjärncellerna när jag gick mot det till synes tomma rummet framför mig. "SURPRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISE!!!!

16369_314988795455_763015455_9804173_5907838_n.jpg

 Festen hade rese-tema; Alla var utklädda till olika nationaliteter. Ovan; Patrik som tiroler-tysk.

(Fler bilder från festen inom kort!)

Chockad, tom på ord och utan något vettigt att få ur mig radade en kö av återseenden upp sig. Mottagandet var varmt och fullt av glädje trots kraftig kroppsodör efter 20 timmar transport från NYC och USA. Middag, mingel, nyfikenhet och skratt följdes såsmåningom upp av en sen utekväll på Berns. Patrik, Anton, Rikard och Rustan. Fyra ovärderliga vänner som anordnade en ankomstfest och kväll jag aldrig kunnat föreställa eller förvänta mig. Många gånger har tanken om hemkost irrat runt i huvudet men jag har aldrig vågat dagdrömma om något i närheten så fantastiskt som resultatet. I veckor slet mina närmsta vänner med förberedelser och arrangemang. Jag är tidlöst tacksam för er ansträngning.

/Erik

Comments

Featured posts