VINN VAGABOND!

tjena erik.
Mitt bästa resminne tro det eller ej är när jag var 16 år och åkte till Italien och de 5 små byarna Cinque Terre.Alla vet ju hur en 16 åring är…det fanns inte en ända utlänsk turist och det bodde max 5000 personer där…inräknat i alla 5 byarna alltså! så jag var väldigt skäpptisk till denna resa, tills jag kom dit och upplevde den mest otroliga blandning av laguner, berg, fiske, matupplevelser och inte minst alla glada och trevliga människor som antagligen inte har sett mer en 3 meter utanför bygränsen…men det jag var mest skäpptisk till var att jag skulle åka med min morfar och 2 andra pensionärer (70 år)…men det blev ju en upplevelse det med, som när vi skulle vandra över ett berg till en by nedanför som normalt sett med 2 friska och unga ben skulle ta ca 2 timmar, tog nu 6 TIMMAR och jag höll på att få krupp! Det hela slutade med att jag nästan bar ner en av pensionärerna! men men väl nere åt vi den godaste maten som någosin skådats av mina 16 åriga ögon. och efter det när dom andra ville smälta maten var jag bara tvungen att hoppa i en lagun från en ganska hög klippa och bränna mig på en ganska liten och ofarlig manet men ack så ont det gjorde…skulle gärna vilja rekomendera detta ställe…underbart!

Mitt absolut bästa reseminne!

Jag var nyss fylla 19, hade gått ur gymnasiet då jag bestämde mig för att jag ville segla, och med segla menar jag inte åka för motor till sandhamn för att bränna pappas pengar på Champagne utan riktig atlantsegling!

Jag begav mig ner till Monaco där jag sedan tidigare sökt om anställning som anställd sjöman.
Mina första jobb var enbart att gasta ombord ¨på motorbåtar, ja längtade fortfarande efter dem riktiga seglatserna!
Tillslut fick jag jobb på en riktigt stor segelbåt, ca 70 fot om jag inte minns fel.
Seglatsen blev lång och spännande från Gibraltar-Madiera-Gran Canaria-Cape Verde, ner runt Sydafrika och tillslut kom vi fram till slutdestinationen Singapore där jag mönstrade av. Efter det äventyret kände jag mina behov mättade och reste hem till lugna och trygga Sverige!

Detta är något jag kan rekomendera den äventyrslystne, otroligt mäktigt att vara så liten ute på det stora havet…

Keep up the good work erik & krya på dig!

Weekendtrip till Paris, maj 2005; staden sprudlar av sommarkänsla. Fredagen inleds med en lång, varm dusch, men tyvärr går det inte som önskat.. Fräsch och nyduschad märker jag till min förskräckelse resultatet av att inte ha dragit för duschdraperiet ordentligt; under femton minuter har vatten runnit från duschen och ut på sovrummets heltäckningsmatta, som nu har blivit en enda stor pöl. Familjen inser problemet, men vi undviker eventuella gräl med personalen och låter mattan torka under dagen. Istället väljer vi att utforska den vackra staden, med Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren på agendan. Paris är synonymt med croissant och baguette, så på kvällskvisten sätter vi oss nöjda på ett boulangerie. Ung som min bror är vid besöket, är han mer intresserad av senapsförpackningarna (kanske det var dijon?) än det franska kaffet, och sitter och ser hur hårt man kan klämma på plastförpackningen utan att det spricker (detta gör han förövrigt med sitt tomma, sköra vinglas). Självklart spricker plastbiten, och senapen sprutar åt alla håll; även på grannens dyra kostym! Panikslagna vet vi inte vad vi ska göra; mannen i fråga sitter och “kelar” med sin flickvän, och vill garanterat inte bli störd. Så småningom kommer någon françoise fram och berättar för mannen vad som hänt, men som tur är är han för upptagen av sin flickvän för att bry sig om problemet, och vi kan med någorlunda gott samvete slinka tillbaka till hotellet (där förövrigt mattan hade torkat, och förutom vissa uppbucktningar såg helt okej ut!). Helgen blev kul och minnesvärd!

for enkelt!

Det har ar daggen som just nu ar ute och reser med var kare Erik. for att hitta mitt basta reseminne behover ag endast minnas mig tillbaka nagra timmar i tiden. Vi sitter i bussen pa vag till copacabana vid lago titicaca i bolivien. Jag, mina vanner Rasmus, Adam och Erik har fatt en foljeslagare i form av en relativ vacker men oerhort stereotypisk amerikanska. Erik och Rasmus ger sig genast in i kampen om att vinna denna flickas gunst. Erik haller sig i shack under en hel bussresa med hennes fruktansvart arbetsamma rost. Rasmus klarade sig inte lika bra. efter nagra minuter pa en bat tillsammans med flickan, som for ovrigt hade en personlighet som kunde liknas vid ett glas vatten, sa har rasmus tydligen trottnat. Nar vi kliver pa nasta buss och tjejen gor sig redo att sla sig ner bredvid erik igen, sa skamtar jag om att hon har gjort sitt val och rasmus har forlorat. men rasmus verkar inte vara sa bitter, eftersom han inte kunde sta ut med tjejen. sa utan vidare eftertanke lutar sig var kara van tillbaka och sager nojt:

“I really dont mind, shes all yours” PA HENNES MODERSMAL FORSTAS.

stelt. underbart. mitt basta reseminne.