160 km ren smarta. Det ar en vaderbiten, utslagen, nastintill medvetslos cykel-nord som adresserar Sverige med detta inlagg. Vad f-n haller jag pa med? En aterkommande fraga under mina inledande dagar med pedaler. Just i detta nu undrar jag, nar jag star upp framfor datorn, med tangentbordet i ena naven pa grund av omfattande smartor i de omraden som aldrig sett dagsljus. (Varfor ar dagens sadlar smala som tandpetare?)

Samma fraga, Vad f-n haller jag pa med, stallde jag till mig sjalv hogt otaliga ganger nar huvudet dippade och blicken fastnade pa den vita vag-linjen som aldrig tycktes ta slut.

Tvekan, angest och fragetecken. Jag orkar inte.

All tvekan forsvann nar jag lyssnade till tystnaden som da och da avbrots av vagor fran det turkosa havet som brot vid strandkanten, all angest nar ny IKEA-energi i form av Marabou Schweizernot och Wasabrod avnjots i skuggan i ett kulligt "Sagan om Ringen" landskap. Alla fragor besvarades med ett utropstecken nar jag lyfte blicken mot den snokladda alp-horisonten med grona druvodlingar i forgrunden.

Priset man betalar (punkteringar, trasiga bromsar och en morbultad kropp) i forhallande till vad man far tillbaka ar lagt. Nya Zeeland's makalosa landskap och storslagna natur ar nagot utover.

/Erik