This post was originally published in 2009, prior to my current adventure

MENTAL/BIKE BREAKDOWN(S).

I textform forsoker jag nu fa utlopp for frustration och ilska. Fingrarna kliar och skakar. Tangentbordet ar farligt nara att bli offer istallet for verktyg. Dessa rader kommer ifran "Steffan's Bikeshop" i Dickinson, North Dakota. Fran stadsfattiga Highway 12 har jag, for andra gangen, liftat norrut till en av fa cykelbutiker i omradet. Historien kanns lang och invecklad men har kommer den. I Billings, Montana fick den lila plagan en ordentlig verkstadsgenomgang och forrgar sag, tack vare det, ut att bli den forsta problemfria dagen pa 16 dagar tills jag var 2 kilometer fran mitt dagsmal. Rekorddagen, distansmassigt, (200 km) forstordes av att en eker pa bakhjulet lossnade och cykeln borjade wobbla. Problemet for tekniskt semi-handikappade THE ESCAPE innebar att jag blev tvungen att vifta tumme 150 km till samma cykelbutik jag befinner mig i nu. Efter en ny eker var pa plats liftade jag talmodigt tillbaka soderut till Highway 12 och borjade aterigen trampa. I 4 timmar slet jag i kraftig motvind med en frekvent hoppandes kedja innan en ny eker retsamt nog gick av. Uppgiven, forbannad, vansinnig och oljig slangde jag cykeln pa marken utanfor narmsta pub for att stirra i glaset en stund. Losningen jag fann var att trostata en stek i storleksklass bebis och sedan slockna i mitt talt i den lokala parken. Imorse liftade jag tillbaka till cykelbutiken i Dickinson dar jag alltsa aterfinns i detta nu. Med mitt text-utlopp ar forhoppningsvis nerverna i balans nar jag strax, aterigen, lamnar Dickinson for att fortsatta resan genom South Dakota's fruktansvart ointressanta och enformiga landskap.

Avsluta i stil kallade jag vid nagot tillfalle detta projekt. Vilken idiot jag ar!

/Erik

Comments

Featured posts