Jack.

Nar jag kliver in pa sallskapsrummet pa mitt hostel i Moskva for nastan tva veckor sedan lyser en aldre man upp och sager;

– Hi young man, what’s your name?

– Hi, I’m Erik.

– Erik! My name is Jack, please sit down and make me company!

Sa inleddes 2 timmar av konversation eller snarare lyssnande med/pa en utav de vanligaste och varmaste personer jag traffat. Mannen, Jack Kirkman fran New York ar 74 ar och har ett minst sagt spannande och inspirerande liv att beratta om.

Han har korsat Sahara 5 ganger pa Kamel, hamnat i fangelse och mott Idi Amin i ratten i Uganda, luffat runt i Indien under 70 talets hippietider och seglat Nilen otaliga ganger.

Han berattade ocksa om sitt jobb pa “Lincoln Center” i NY som gett honom mojligheten att jobba med varldens artist-elit och traffa presidenter och politiker fran jordens alla horn.

Jag ville inte sluta lyssna, han var som en bok man inte kan sluta lasa. Jag hade kunnat byta ut Jack mot min Ipod for den 7 dagar langa resan till Beijing. Det hade gett mig sa mycket mer.

Jag beundrar manniskor som ser sig sjalva som timglas. De som insett att de har ett visst antal hjartslag och att det inte ar vart att sluta leva aven om tiden borjar rinna ut.

Jack alskar sitt jobb och spenderar fortfarande 50 timmar i veckan pa det trots 10 ar over pensionsalder och har sitter han pa andra sidan Atlanten for att han fortfarande har en vilja att traffa nya manniskor, se nya platser och berika sig sjalv med ny kunskap.

Jag onskar att jag far ett liv som Jack och att jag aldrig tappar viljan.

Om drygt 1 ar befinner jag mig pa min slut-destination som rakar vara Jack’s hemstad NY. Han ville garna att jag skulle titta forbi och var valkommen att bo hos honom pa Manhattan. Da far jag tillfalle att lyssna till fler historier och eventuellt har jag en och annan att dela med mig av ocksa. 

En person med storre hjarta far man leta efter. Jag ser fram emot New York.

/Erik