09:15, Queenstown, Nya Zeeland. Antligen satt jag i det lilla propellerplanet, aningen nervigare an pa en vanlig flight i och med vetskapen att inflygning och ordinar landning skulle skippas. Idag tog jag klivet ut fran flygplansdorren pa 4,500 meters hojd for att falla fritt mot marken i 200 km/h. Idag upplevde jag den mest extrema, valdsamma och sanslosa minuten i mitt liv.

Omfamna fruktan ar fallskarms-foretagets slogan. Om jag omfamnade den ar tveksamt. Nar jag lutade mig over kanten, nar hjarna, kropp och sjal krigade mot varenda instinkt var det bara att ge efter.

Dagens citat, fran en annan adrenalin-exhalterad kille beskrev fruktan och radslan utforligt. Val nere pa marken och strax efter livs-konstaterade skriker han; "Even my shit was scared".

3, 2, 1, JUMP! 0-200 pa 12 sekunder. 3 km fritt fall i knallbla himmel over alper och turkosa sjoar. Total eufori, 100 % adrenalin. Fritt fall till paradiset!

Ett 140 meters bungyjump nar man anda ar igang vore inte helt fel. Jag ska overlagga med Internet-banken.

/Erik