CARPATHIAN MOUNTAINS!

Tvåhundratjugofem rumänska kilometer, en krasch och tre hundjakter. Jag har tagit mig till staden Drobeta-Turnu Severin efter två dagars cykling från min kurort Timisoara. Strax efter lunch och min korta uppdatering igår visade sig snöklädda toppar i en disig horisont, bergskedjan Karpaterna. Det har varit två härliga dagar med cykling i vackra dalgångar intill vattendrag och genom bergsbyar. Solen har varit konstant närvarande och det är sommarvärme trots att träden fortfarande är nakna. Vägen har följt dalgången och kraftiga stigningar har uteblivit - jag har fått njuta utan att lida.

Igår kväll slog jag läger intill floden Timis strax utanför staden Caransebes. Jag fick nöjet att inviga mitt Nammatj 2 från Hilleberg och min varma sovsäck XT Traverse från Sea to Summit. Även mitt Primus OmniLite fick sin jungfrufärd och bjöd på en fantastiskt god torskgryta. Min frystorkade middag intogs i kombination med två medhavda öl och i sällskap av en fin solnedgång och senare en stjärnklar himmel.

Efter en ganska trög start rullade jag vid vidare längs de fina vägarna på måndagsmorgonen. Jag fick nöjet att packa ner vinterstället och kavla upp ärmarna på understället. På förhand har jag blivit varnad för ilskna hundar i Rumänien och idag har mitt motvapen, en flaska ammoniak, varit i beredskap. Överallt, även i Sverige, har hundar skällt efter mig och min cykel, men i de flesta fall är jyckarna kopplade eller innanför stängsel. Rumänien har många lösdrivande hundar och idag har de vid ett par tre tillfällen jagat mig. I mina mardrömmar såg jag blodtörstiga pitbulls eller aggressiva dobermannhundar framför mig. I verkligheten har det varit halvstora och halta blandraser. Jag har idag, relativt enkelt, kunnat gasa ifrån hundarna och tyvärr har jag inte behövt testa mitt motvapen.

Dagen fick en särskilt minnesfull avslutning när vägen slingrade sig ner från bergen och fick kontakt med Donau. Vägen var urkarvad längs med de branta flodbankerna och med solen i ryggen njöt av de sista milen in till Drobeta-Turnu Severin. När jag slappnade av som allra mest och njöt av att snart få vila tappade jag koncentrationen. Jag hade hög fart efter en lång nerförsbacke och skulle in i en tunnel. För att undvika det smala körfältet i tunneln åkte jag upp på gångbanan men missade den höga kanten. Både jag och packväskor flög av cykeln men turligt nog utan allvarligare konsekvenser än att min ringklocka gick sönder. Imorgon fortsätter spurten mot Istanbul. Jag har 860 kilometer kvar och om allt vill väl når jag Bulgarien redan under morgondagen.

/E

Comments

Featured posts