WWII in Coron.

I Coron gjorde jag 3 vrakdyk som beskrevs utforligt den 29/11.

“Idag har jag gjort 3 vrakdyk. Haftigt”.

Jag tankte att jag skulle komplettera med ett par rader. Den skyhoga journalistiska niva som THE ESCAPE sa ofta annars haller sanktes ett par snapp. Klago-mailen har fyllt Inkorgen likt Filippinernas monsunregn fyller regnmatare, personhoten blir grovre och grovre och nar min familj alldeles nyss hotade att bojkotta jul-och nyars resan till Singapore foll jag for trycket.

Calamian Island, Busuanga och omradet kring Coron ar kant for vrakdyk. Det ar japanska fartyg fran WWII som dekorerar botten och som lockar “sportdyksnordar” fran alla horn, hall och kanter.

Luras inte av omslaget. Trots bilden ovan och extensivt prat i digitalt tryck om dykning ar er skribent langt ifran nagon expert. Trots 14 stabila dyk i kroppen sket jag ner mig nar jag insag att vrakdykning inte bara innebar observation utifran utan aven inifran.

“Today we are penetrating the shipwreck”.

Det har blivit relativt naturligt att andas pa 30 meters djup och min buoyancy (barkraft) ar OK. Det racker antagligen inte om nagot gar snett. Tappar jag mitt viktbalte eller far for mycket luft i min “BCD” och samtidigt befinner mig inuti ett morkt vrak skulle jag fa panik.

I och med att inget namnts tidigare forstar ni att ingen panik utbrot. Det var inga konstigheter.

Precis som att gora nattdyk var vrakdykning valdigt surrealistiskt. THE ESCAPE har ingen kategori till vanster som sager “manen” eller “rymden” men jag forestaller mig att en resa till rymden skulle bjuda pa en liknande kansla. Kanslan av att gora nagot helt onaturligt och att befinna sig pa en plats man inte hor hemma.

Vrakdykning var – precis som jag egentligen beskrev valdigt utforligt inledningsvis – haftigt!