Ar man kaxig far man igen. Den laxan trodde jag att jag lart mig pa lagstadiet.

Vi bad om EXTREME BAMBOO-RAFTING. Precis det fick vi.

Var berattelse om de tva senaste dagarna borjar kring 2 snaret pa lordagsnatten pa den lokala bowlinghallen. Det var da det bestamdes att vara tva tyska vanner, Marcel och Nicole som vi traffat i "Vang Vieng" skulle folja med.

Formiddagen darpa rullade var tuk-tuk fran Luang Prabang mot den lilla byn 2 timmar utanfor dar vart flottbygge skulle sattas i verket.

Det vi och de lokala killar vi fatt hjalp av inte hade raknat med var kraftiga monsun regn i norra Laos och att floden darfor stigit 3 meter. Floden var langt ifran sa langsam som vi trodde den skulle vara.

Med en knut i magen spenderades kvallen och natten hos en liten familj i byn.

Igar morse inleddes sjalva flottbygget. Vi fick hjalp av folk fran byn och med deras expert-rad var det hela klart pa 3 timmar. Positivt var ocksa att vattnet sjunkit och darfor ocksa nervositeten.

Bamboo delivery.

13:00 inleddes det verkliga aventyret som skulle ta oss tillbaka till Luang Prabang pa tva dagar langs floderna Namo och Mekong. Egentligen skulle jag inte skrivit till er forann ikvall...

Tidigt markte vi att det var svart att manovrera den otympliga saken och darfor hamnade vi bland snar, trad och alldeles for stromma vatten. Vi hade langa bambu-ror for att styra men de var fruktansvart tunga och inte i narheten sa effektiva som paddlar.

Lugn och gladje fore stormen...

Efter drygt 2 timmar kommer vi till ett "flod-skal". Vi maste halla oss pa hoger sida om en o men strommen ar for stark och vi glider till vanster. Jag ligger i vattnet och "drar" flotten men det ar lonlost. Var plan blev att jag skulle hoppa i och simma till land for att ta emot ett rep for att dra oss in. Det funkar inte. Flotten, Patrik och tyskarna flyter mot en fors langre ner och ifran mig. Jag blir ensam kvar pa den lilla on mitt i floden.

Extreme Survival. Jag kommer upp fran vattnet, benen ar fulla med blod-iglar, myggen svarmar och hela jag ar gyttjig fran all lera.

Langsamt forsvinner ropen och skriken fran de pa flotten och bortsett fran alla sikador blir det tyst. Barfota vandrar jag mot andra sidan av on for att hitta en plats dar nagon kan se mig. Terrangen ar svar men jag hittar en liten stig som ser ut att leda ner mot vattnet. 20 meter hinner jag knata innan min kropp fryser till. 1 decimeter framfor ogonen ser jag en spindel i samma storlek som min hand. Svart och gul sitter han i mitten av sitt ENORMA spindelnat. FUCK.

Det ar har min manlighet forvandlas till kvinnlighet. Ett stort javla skrik och sedan tar jag 20 steg bakat samtidigt som jag flaxxar med armarna.

Resten av tiden pa on spenderas staendes pa en och samma punkt. Efter 2 timmar kommer en liten kanot och tiden i djungeln ar darmed forbi. Den lokala fiskaren paddlar mig till sakerhet och snart aterforenas jag med overlevarna fran flotten.

Jamfort med deras aventyr hade jag nog det ganska bekvamt pa on. Sa vad hande med flotten? Patrik berattar har sin historia!

Pa var inkopslista innan flottbygget fanns en dansande kanin med. Det skulle vara var tur-maskot. Han gjorde tyvarr inte sitt jobb. Flod-turen blev inte lika lang som planerat men det gor inte erfarenheten och upplevelsen mindre. Det blev ett sanslost aventyr och naturen var fantastisk.

/Erik